22 feb 2015
Igår frågade min mamma om jag ville med till Slagsta för att hälsa på min morbror med familj för de var där under helgen, och eftersom de inte bor i stan så ville jag följa med.
Mamma ringer och säger att hon är på väg omkring 11 tiden. Jag går ut och mamma kommer, hon kör lite som en galning och det kan jag förstå när jag kliver in i bilen. Hon pratar i telefon med sin bror och vad jag förstår efter en stund så är inte alls jag och min mamma välkomna?
Den lilla anledningen är för att min kusin, Emelie, går runt och säger att jag och hon är i oense?
Jag bröjar då att småle samtidigt som min mamma fortfarande pratar i telefonen för jag vet ju exakt vad det handlar om.
Som jag förklarar för mamma när hon lagt på.
Min kusin tror sig då att hon och jag är oense pga, För mer än 1 år sedan skulle hon ta hand om min post och lägga de på mitt köksbord medan jag ej var hemma.
Jag hade skrivit en lapp åt henne att lägga det på köksbordet och att om hon ville känna på att hur det var att "bo" ensam så kunde HON sova kvar här.
När jag kom hem så det första jag ser är GRUS på köksgolvet. Massor av HÅR på vardagsrumsbordet, men vart är MIN POST?
Jag hör av mig till min kusin via sms och på facebook, men jag får inget svar.
Så den 24 feb 2014 åkte jag och mamma (mamma satt kvar i bilen) hem till min kusin och konfronterade henne då hon inte VILLE/VÅGADE svara mig.
Jag frågar henne vart hon har lagt posten, det kom fram att hon hade lagt den rakt över gatan från där hon bor, hos mormor och morfar (6.4km från min bostad).
Fick inte riktigt nått svar på min fråga varför hon hade lagt min post där.
När jag frågade henne om vem mer än HON som hade sovit it min lägenhet (jag är inte dum, sånt märker man). så svarade hon att det var en tjejkompis.
Då frågade jag henne om jag hade sagt till henne om det var okej att hon fick ha någon annan sovandes här?
Och jag tillägger att hon kunde frågat först.
Nemen lilla kusin, står du nu här och börjar böla?
Hennes svar i gråten var: men du var ju inte hemme.
Det spelar ingen roll om jag var hemma eller inte. Hemma var jag ju inte, det var just därför jag bett henne att kolla min post. Men att hon kunde så enkelt som skickat iväg ett sms, skrivit och frågat på facebook.
Så istället för att säga att hon gjorde fel så står hon och gråter och försöker försvara sig genom att säga att hon mådde dåligt och det var därför hon hade en kompis sovandes i min lägenhet.
Mitt svar på detta var då: om du mådde så dåligt som du nu påstår så skulle du varit hemma istället!
Tog tillbaka mina nyklar och skriv till henne när jag kom hem. 24 feb 17.03. Jag fick inget svar, inte heller läste hon detta medelande förrän 9 (nio) månader efter, och fortfarande inte svarat.
Som min mamma sa, Jag tog tag i problemet när jag konfronterade henne den 24 feb 2014, men lilla fröken Emelie håller det fortfarande i sig, tror nog att hon är lite rädd. Men hade hon bara frågat innan hon lät sin kompis sova här hade detta problem inte varit nu.
Jag har inga som helst problem med min kusin, det är från hennes sida det är problem, för det är hon som undviken mig, min mamma osv. Hom kom inte ens på min mammas födelsedag, nu förstår jag varför.
En låt som jag satt och tänkte på var: Let it go Let it go Cant hold it back anymore. Hon måste läsa sig att släppa taget.
Det har jag gjort..
Kommentarer
Trackback
